När vanliga internet- eller mobilspel ofta känns uttjatade och spänningslösa efter en ganska kort period av spelande så upphör spelen på Bwin aldrig att erbjuda spänning. Att spela om en liten, eller stor, summa pengar höjer självklart adrenalinet avsevärt och man blir automatiskt mer motiverad att verkligen göra sitt bästa i spelet. Det blir helt enkelt värt att tänka igenom sina speldrag någon extra gång till skillnad från det omotiverade sättet man lätt spelar på när man spelar till exempel Angry Birds på mobilen.

Har man egna barn tror jag att det blir lite lättare, och man upplever nog inte det hela som lika intensivt och krävande som man gör när man är barnvakt. Man vill så gärna bli den snälla ”tanten” som de ska komma att älska mest av alla, eller i alla fall mest av alla deras barnvakter. Visst måste det också vara lite klurigt med barnuppfostran i vissa stunder. Ens egna handlingar som vuxen kan kännas så avgörande för hur dessa barn kommer att tacklas med livet när de vuxit upp. Men har man egna barn så tror jag barnuppfostran växer fram i en slags magkänsla kring hur man ska agera, vilket gör att det egentligen inte är något som man behöver oroa sig för. Det mesta löser sig om det får sällskap av det sunda förnuftet.

Man kan väl konstatera att alla husdjur där ute kostar pengar, oavsett om det är en hund, katt eller så lite som en hamster. Ingenting är gratis och alla djur måste skötas om och matas i något avseende. Man kan helt enkelt inte skaffa sig ett husdjur om man inte är beredd att lägga en viss summa pengar, men framförallt omsorg till detta djur. Det är ju trots allt vad det handlar om i slutändan, i alla fall det sist nämnda. Allting här i livet kräver ett visst ansvar, även att ha ett eget husdjur.

Filmen är baserad på boken med samma namn som är skriven av Hunter S Thompson, och handlar om de äventyr som journalisten Raoul Duke och advokaten Dr. Gonzo går igenom.
De två åker till Las Vegas – inte för att spela poker eller roulett – men för att göra ett reportage om en motorcykeltävling. Under deras upplevelse får vi följa dem genom en väldigt psykedelisk värld där det inte är helt uppenbart vad som är verkligt och vad som inte är det.
Filmen möttes, givetvis, av en hel del kritik. Men den fick också en stor grupp anhängare som ansåg att det var en av de mest intressanta betraktelser av sjuttiotalets Amerika som gjorts.

De flesta bikaraktärerna som det udda paret möter är i Las Vegas för att göra ”normala” saker där, som att se shower, spender pengar på fina restauranger och pokerspelande. Men sedda genom Raouls och Dr. Gonzos ögon är de vanliga människorna farliga och inkonsekventa karaktärer som vill dem illa, eller åtminstone beter sig otroligt irrationellt.
Eftersom att allt blir så intensivt medan de är på droger (vilket de är oavbrutet) så ter sig mänskliga beteenden väldigt extrema i deras ögon.

Det är en hel del stjärnor med i filmen som har mindre roller än vanligen, och bland dem kan bland annat nämnas Cameron Diaz, Tobey Maguire, Christina Ricci, Ellen Barkin och Gary Busey.
Filmens språk är fyllt av svärande, provocerande element och gud vet om det inte finns några sexleksaker med i bilden där någonstans. Dialogerna är ibland svåra att hitta logik i. Att de två dessutom har upprepade hallucinationer gör allting ännu mer komplicerat.

Eftersom att boken inte bara är skriven av, men också handlar om, Hunter S. Thompson så gjorde Johnny Depp för att lära sig hur man uppträder som honom. Depp lånade hans bil och körde runt i den i flera veckor. Han bar kläder i filmen som tillhörde författaren, och det var Hunter S. Thompson som rakade Johnny Depps huvud inför rollen.
Benicio Del Toro gjorde vad han kunde för att göra filmen trovärdig. Som att gå upp 40 kilo…